Design Tessan

blev diagnosen... Jaha, värk resten av livet. Det känns sådär, skönt att veta vad det är som spökar i kroppen samtidigt som det är tråkigt att det inte finns behandling. För att förklara hur jag mår: På natten/morgonen är det värst... VÄRK så det står härliga till, ömma muskelfästen och framförallt stelhet. Jag kan inte lyfta av mig täcket på natt/morgon för det gör fruktansvärt ont samtidigt som jag känner mig svag i musklerna. Sen tar det ca 4 timmar och komma igång (få igång rörligheten i kroppen). Under dagarna kan jag få plötslig värk (känns som armen ska gå av) oftast om jag är stilla. Så det bästa är om jag är igång, tex promenader. Däremot vet jag själv att kyla, lyfta och ensidiga rörelser gör det värre. Mitt arbete består bara av lyft i kyla/ensidiga rörelser(kassa) vilket betyder att jag antagligen måste byta arbete och hur lätt är det. Läkaren sa så här: " Du är 30 år gammal och ska arbeta tills du är 65, du verkar vara en positiv människa med rätt inställning så jag tror att du kommer klara att arbeta i ditt liv med rätt sorts arbete"

Så jag vet inte vad som händer nu, är sjukskriven en vecka till sen är det företagshälsan som har hand om mig igen(hoppas jag). Vill hellre vara kvar där då jag tror att han kan hjälpa mig på något sätt med lösning så jag slipper sjukskrivning.

Alla har sitt bekymmer här i livet och det här är mitt nu, är ändå tacksam för att jag inte fick någon värre sjukdom.

Så syandet ligger lite på is, blir något plagg då och då. Ska försöka mig på en tunika till Amelia så hon har att byta med.

Ha en bra kväll!!